kezima

Var iväg och fixade med blodproverna imorse. passade på att skjutsa min fina Linnea till jobbet. Nu äre bara o invänta på vad proverna visar sig så jag får nån jävla ordning på det här.

Är så less på att nästan kräkas bara jag äter, jag är less på att ha så jävla ont att jag vill dö och jag är less på att inte orka NÅNTING. Det är då för jävligt att en enda sak ska påverka en helt å hållet.

 

Och på det där, ja då ska man bli sårad utav bara fan. Fast egentligen inte. Jag hade ju ändå inte tillåtit mig själv att känna mer. Så jag bara bläddrar vidare och fortsätter som vanligt.

Det blir nog bra till slut! Jag vet det. 

Även om jag står ensam just nu, så vet jag att jag har världens bästa vän. Linnea, jag vet fan inte vad jag skulle göra utan henne. Hon är sjukt underbar, som står ut med mig. Som orkar lyssna på mig när jag pratar om allt och inget. Hon orkar med mig när jag är ledsen, hon lyssnar, hon förstår. Såna vänner är svåra att finna. Vi är grannar, så när vi varit ut, och jag har hunnit hem före henne (som oftast sker) så är hon alltid o ringer på när hon kommit hem, för å se att jag är okej och att sällskapet är godkänt. Om jag nu har nåt sånt. Hur många gör såna saker! Helt sjukt! Älskar dig Linnea. Du är ALLT för mig!