kezima

Hade ganska mycket jag ville skriva. Sen kom jag på att allt behöver jag inte skriva här. 

Imorgon ska bilsatan in på besiktningen och den kommer INTE gå igenom men det är smällen jag får ta när jag slarvat med att lämna in den....

 

176 dagar kvar tills min bebis är beräknad att komma. Och det känns som en hel evighet till dess. 

Det är faktiskt väldigt skönt att vara själv i det, även om jag vet att jag egentligen behöver någon som hjälper mig med skottandet och bära tunga möbler. Men jag är så satans envis att jag inte vill ta nån hjälp, sen vill jag inte fråga heller eftersom jag faktiskt valt att gå igenom det här själv. Utan en pappa till barnet vid min sida. (Han finns, och han tänker ta sitt ansvar... )

Känns ju förresten direkt när jag har skottat och jävlat med nåt tyngre att jag får sammandragningar typ. Och så får jag skitont i höfterna och ryggen. 

Någon kärlek i mitt liv har jag inte, förutom bebis i magen och Kelly. Törs inte ens kolla åt nån, för jag vet att i slutändan så ja, antingen måste jag berätta att jag ska ha barn - blir lämnad, eller så vet människan om det och är inte intresserad bara för det!

 

Nu ska jag klä på mig och röra mig till Daniel!