kezima

Satt och pratade med min kamrat M om den här perfekte mannen som man aldrig hittar.

Man hittar alla andra stolpskott men inte den där perfekta som man borde ha.

Kanske är det så att man tror att man förtjänar lite halvdant, eller så kanske det är så att det är riktigt jäkla spännande med en som är lite bad boy.

Jag har iofs inte varit singel så jäkla länge nu, vad är det... Lite över en månad iaf... Men det är klart att man saknar att vara kär, på riktigt. Det är ju grymt mysigt. Och när jag väl träffar någon, så tror jag att det är nåt bra, och sen visar det sig att det är ett riktigt jäkla stolpskott. Men samtidigt så vill jag inte släppa, men jag vet att jag måste. För i slutändan är det jag som blir utnyttjad. Och sen är det ju faktiskt ganska skönt att vara själv. Inte ha någon att anpassa sig efter. Jag hade nog aldrig åkt på kryssningen bland annat om jag haft nån karl vid min sida. Näe, jag ska tamefan vara singel, hela sommaren. I september kvittar det hur det är men fram till dess... Jag mår bra av att få umgås med mina vänner, jobba, mysa med Kelly. Det är livet!

Men iallafall, det var inte mig vi skulle prata om, det var ju den här perfekta mannen.

Men nu har jag glömt bort vad jag skulle skriva så då får det vara! Del 2 kommer en annan gång!

 

Det här är min drömkarl iallafall.

Bild från google.se